I helgen som var tog jag ett djärvt beslut. Efter många år som en riktig dansbander har jag insett att det inte direkt ger några kvalitetsbrudar. Efter ett besök till bokbussen här i byn fann jag ett nypressat exemplar av Rock Magazine där orkestern Mötley Crüe, iklädda snävt åtsittande läderbyxor och trasiga linnen var överösta av lättklädda damer.
Ryktet i byn säger att Pite Dansar och Ler är Sveriges fräckaste festival där landets alla rockbrudar vistas. Iallafall om man ska tro killarna med EPA-traktorer på byn.
Jag beslutade mig därför att åka till storstan Pite, checkade in på Pite Havsbad där jag så många gånger tidigare varit och dansat till Göranz. Men tiden med Göranz har jag lämnat bakom mig för att istället förvandla mig själv till en äkta rocker.
Hade med mig mina hårdaste kläder och tog ettans buss in till stan. I höjd med Munksund stiger en gudinna på bussen. Denna jungfru utav skönhet, en skönhet jag aldrig förr beskådat, hade likt jag själv klätt sig i riktiga rockkläder. Jag tog genast lärdom av rockstar-stilen och gjorde allt för att fjättra denna ungmö, jag spelade svår, rökte en cigg (min första någonsin) och drog min grovaste svordom: Till slut gav hon med sig.
Med armen om henne äntrade vi festivalområdet. Jag hade aldrig sett så mycket folk tidigare men var tvungen att dölja min entusiasm för att behålla lugnet och damen.
Cool som jag ville vara hörde jag hård musik från ett öltält. Jag styrde dit och satt in all min kraft för att övertyga henne om min rockstil. VI drack en öl, sen gick vi till dansgolvet där jag rörde alla kroppsdelar jag kunde, som jag sett dom gör på SVT 1. Musiken var inte direkt Göranz, dom skrek om mord och hemskheter, på engelska dessutom, det var det vedervärdigaste jag hört!
Tillslut hörde jag inte mina egna tankar och var tvungen att ett diskret sätt ta mig därifrån. Då hörde jag en annan orkester som spelade en bit bort, det lät som rock så jag slet tag i min dam och drog med henne ut från tältet. Halvvägs fram till dansgolvet känner jag dock att kvinnan som springer bakom mig plötsligt drar mig till vänster mot bajamajorna. Tvekar först men ser glimten i hennes ögon och följer med in.
Har aldrig varit med om sådan njutning förut, men jag måste säga att jag redan då var förvånad hur en sådan ungmö kunde vara såpass utvidgad som hon var. Svaret kom inte långt sendare när vi lämnat bajamajorna bakom oss:
Nu måste jag åka hem, sa hon. Jag hamnade på bortamatch i Munksund igår, sångaren samt basisten i DLK tog nästan kol på mig fram till jag äntligen kom med bussen in till stan.
Nu en vecka hemkommen efter helvetesfestivalen känner jag mig djupt kränkt av arg musik, överberusade storstadsbor och att än en gång varit pucktvåa.
Visar inlägg med etikett Kåhny Håkanzon. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Kåhny Håkanzon. Visa alla inlägg
fredag 31 juli 2009
torsdag 30 juli 2009
På spaning efter Kåhny Håkanzon!
Besök på PDOL och vi sitter precis nu på Kittelfjäll, dolda bakom folksamlingen och spanar på en man vid namn Kåhny - Kåhny Håkanzon, självaste mannen, myten och legenden!
Han befinner sig på mitt i gröten och röjer till livebandet som spelar Rage Against The Machine - Killing In The Name Of. Han är klädd i en vit piké, lätt urtvättad och nedstoppad i sina beiga kahkishorts, vita tubsockar och sandaler, han dansar bugg tillsammans med en kvinna i vitt linne.
Leendet på hans läppar beror nog inte bara på all Norrlands Guld som han blivit serverad, leendet på hans läppar beror mer, tror vi, på kåtheten i hans blick och möjligen löftet om ett säkert kort.
Vi bestämmer oss för att följa efter den man som i några år har varit föremål för en viss beundran här hos Cowchasers, ut från Kittelfjäll leder spåren ner mot Babylonscenen.
Strax innan bajamajorna försvinner spåren av Kåhny och vi kan bara hoppas att han denna gång fick vara först på pucken, men vi är glada över att äntligen fått ett ansikte till denna legend!
Råger över, råger ut / Johan & Claes
Han befinner sig på mitt i gröten och röjer till livebandet som spelar Rage Against The Machine - Killing In The Name Of. Han är klädd i en vit piké, lätt urtvättad och nedstoppad i sina beiga kahkishorts, vita tubsockar och sandaler, han dansar bugg tillsammans med en kvinna i vitt linne.
Leendet på hans läppar beror nog inte bara på all Norrlands Guld som han blivit serverad, leendet på hans läppar beror mer, tror vi, på kåtheten i hans blick och möjligen löftet om ett säkert kort.
Vi bestämmer oss för att följa efter den man som i några år har varit föremål för en viss beundran här hos Cowchasers, ut från Kittelfjäll leder spåren ner mot Babylonscenen.
Strax innan bajamajorna försvinner spåren av Kåhny och vi kan bara hoppas att han denna gång fick vara först på pucken, men vi är glada över att äntligen fått ett ansikte till denna legend!
Råger över, råger ut / Johan & Claes
tisdag 17 mars 2009
Danzband
Kanske något som skulle intressera Kåhny Håkanzon har dykt upp i nyhetsflödet, Robert Gustafsson ger nämligen ut en dansbandsplatta baserat på hans karraktär Roland från Torsk på Tallin.
Ser jag fram emot! (?)
Ser jag fram emot! (?)
fredag 2 januari 2009
Kåhny Håkanzon firar nyår
Hej,
Jag heter Kåhny Håkanzon och jag brukar traditionellt sett alltid fira nyår hemma med min kära mor, men efter allt som hänt detta år så tänkte jag att en förändring måste ske. Jag hade avtalat med Agneta som kör blodbussen att få åka med till storstan, Gällivare, och fira nyår på Grand Hotel Lapland.
Agneta som är en snacksalig kvinna övertalade mig att lämna blod när jag ändå var på bussen, något som jag aldrig gjort förut. Jag trodde först det var en dröm men när jag låg på britsen för att ta igen mig så kommer Agneta iklädd endast labbrock och sätter sig gränsle över mig. Det tog ett tag för mig att få igång maskineriet då det var lågtryck i systemet, men när elden väl var släckt så tar hon på sig kläderna igen och utbrister: Alla förstagångsgivare brukar få något litet extra, du är den fjärde bara idag!
Inget bra avslut på 2008 alltså och lite skamsen klev jag av på busstationen i Gällivare. Jag lovade mig själv dyrt och heligt att på det nya året skulle jag aldrig mera bli pucktvåa. Checkade in på hotellet, tvagade mig ren från årets alla ribbskott och sedan på med pappas gamla begravningskostym från -72 för här skulle det allt bli nyårssupé!
Bordsdamen min var en snärtig tjej från Vidsel som precis som jag hade en stor passion för dansband, det var kärlek vid första ögonblicket! Mitt hjärta pumpade som en brunstig tjädertupp när vi efter middagen dansade tätt till Göranz senaste skiva, och aldrig har ett tolvslag varit så perfekt som när vi kysstes precis då Jan Malmsjö avslutar Nyårsklockan. Hon såg mig djupt i ögonen, jag kände att nu har jag hittat rätt och detta är kvinnan som jag kommer att spendera min framtid med.
Vi kände nog båda detta för när jag ursäktade mig för att gå på herrarnas så viskade hon att vi skulle ses nere i hotellets relaxavdelning om en timme.
Efter mitt besök på herrarnas begav jag mig upp till rummet för att lägga undan finkostymen och hämta handduk och morgonrock, jag hade på känn att jag inte skulle använda min egen säng ikväll. Det spratt i kroppen påväg ner till relaxavdelningen, förväntningarna på att vara först på pucken gjorde hela mig varm. När jag kom ner så låg hon redan naken i bastun och väntade på mig, hon såg lite matt ut men eftersom hon flämtade lätt så förstod jag att nu var tiden inne. Vi älskade ömt och passionerat i nästan hela fem minuter och låg efteråt helt utslagna på nedersta laven. Vi höll om varandra tätt, aldrig har jag varit så kär.
Plötsligt sätter hon sig upp och gör sig redo för att lämna bastun, vänder sig om till mig och säger:
-Tack för dansen, min man kunde inte ställa upp på det för han serverar här ikväll. Men han besökte mig här precis före du kom, det var därför jag var lite utmattad. Gott nytt år!
Jag heter Kåhny Håkanzon och jag brukar traditionellt sett alltid fira nyår hemma med min kära mor, men efter allt som hänt detta år så tänkte jag att en förändring måste ske. Jag hade avtalat med Agneta som kör blodbussen att få åka med till storstan, Gällivare, och fira nyår på Grand Hotel Lapland.
Agneta som är en snacksalig kvinna övertalade mig att lämna blod när jag ändå var på bussen, något som jag aldrig gjort förut. Jag trodde först det var en dröm men när jag låg på britsen för att ta igen mig så kommer Agneta iklädd endast labbrock och sätter sig gränsle över mig. Det tog ett tag för mig att få igång maskineriet då det var lågtryck i systemet, men när elden väl var släckt så tar hon på sig kläderna igen och utbrister: Alla förstagångsgivare brukar få något litet extra, du är den fjärde bara idag!
Inget bra avslut på 2008 alltså och lite skamsen klev jag av på busstationen i Gällivare. Jag lovade mig själv dyrt och heligt att på det nya året skulle jag aldrig mera bli pucktvåa. Checkade in på hotellet, tvagade mig ren från årets alla ribbskott och sedan på med pappas gamla begravningskostym från -72 för här skulle det allt bli nyårssupé!
Bordsdamen min var en snärtig tjej från Vidsel som precis som jag hade en stor passion för dansband, det var kärlek vid första ögonblicket! Mitt hjärta pumpade som en brunstig tjädertupp när vi efter middagen dansade tätt till Göranz senaste skiva, och aldrig har ett tolvslag varit så perfekt som när vi kysstes precis då Jan Malmsjö avslutar Nyårsklockan. Hon såg mig djupt i ögonen, jag kände att nu har jag hittat rätt och detta är kvinnan som jag kommer att spendera min framtid med.
Vi kände nog båda detta för när jag ursäktade mig för att gå på herrarnas så viskade hon att vi skulle ses nere i hotellets relaxavdelning om en timme.
Efter mitt besök på herrarnas begav jag mig upp till rummet för att lägga undan finkostymen och hämta handduk och morgonrock, jag hade på känn att jag inte skulle använda min egen säng ikväll. Det spratt i kroppen påväg ner till relaxavdelningen, förväntningarna på att vara först på pucken gjorde hela mig varm. När jag kom ner så låg hon redan naken i bastun och väntade på mig, hon såg lite matt ut men eftersom hon flämtade lätt så förstod jag att nu var tiden inne. Vi älskade ömt och passionerat i nästan hela fem minuter och låg efteråt helt utslagna på nedersta laven. Vi höll om varandra tätt, aldrig har jag varit så kär.
Plötsligt sätter hon sig upp och gör sig redo för att lämna bastun, vänder sig om till mig och säger:
-Tack för dansen, min man kunde inte ställa upp på det för han serverar här ikväll. Men han besökte mig här precis före du kom, det var därför jag var lite utmattad. Gott nytt år!
söndag 15 juni 2008
Kåhny Håkazon går med i 10tusen meters klubben
Finsk tango är något av det bästa jag vet. Var nyss på resa igen, lämnade min kära mor hemma på gården och begav mig ända till Helsingfors. På vägen dit spelade Göranz på båten över vilket var en stor bonus och en bra början på resan. Tog mig en svängom med en bitig polsk kulstöterska, Maija, som hade former likt dom man gjuter båtar i, men tappade tyvärr bort henne i vimlet på dansgolvet då jag varit tvungen att besöka herrarnas. Efter ferilt sökande återfann jag henne på bildäck med rumpan mot rutan i hytten av en ungersk Daf. Besviken men ändå lättad över att inte ha halkat dit som pucktvåa igen gick jag istället ner till min hytt och grät mig till sömns.
Helsingfors var en riktig upplevelse, men även här förstår man ju inte ett ord dom säger, förutom gubbarna i parken som gjorde sig förstådda genom att bjuda på finsk sommarsoppa. Vad jag inte insåg då var att finsk sommarsoppa i realiteten är starksprit serverat i ett blommit fat och då jag inte tål starkare drycker än tranbärsjuice med en skvätt Pasoa eller på sin höjd lite Bailys så tog det vid ganska rejält.
Så det blev ingen tango, jag vaknade istället upp i en buske utanför flygplatsen och beställde en biljett hem till mamma igen. När jag väl klev på planet ser jag till min stora förvåning en välkännd bakdel som precis kränger sig in i ett av sätena, Maija. Det visade sig att hon skulle tillbaka till Sverige för att plocka bär ute i skogarna inte alls långt från mitt eget hemman.
Dåsade till en stund på planet men vaknade till av en smekande hand på insidan av låret. Maija var pilsk som en löpande fjällämmel och vi tog in på närmsta flygplanstoalett och skred till verket. Hon var verkligen igång och höll nästan på att klippa av mig på hälften med sina bastanta lår. Jag skrek som en gris men hon gav mig bara en örfil och utbrast på knackig engelska: Pilot finish early, don't make same mistake!
Helsingfors var en riktig upplevelse, men även här förstår man ju inte ett ord dom säger, förutom gubbarna i parken som gjorde sig förstådda genom att bjuda på finsk sommarsoppa. Vad jag inte insåg då var att finsk sommarsoppa i realiteten är starksprit serverat i ett blommit fat och då jag inte tål starkare drycker än tranbärsjuice med en skvätt Pasoa eller på sin höjd lite Bailys så tog det vid ganska rejält.
Så det blev ingen tango, jag vaknade istället upp i en buske utanför flygplatsen och beställde en biljett hem till mamma igen. När jag väl klev på planet ser jag till min stora förvåning en välkännd bakdel som precis kränger sig in i ett av sätena, Maija. Det visade sig att hon skulle tillbaka till Sverige för att plocka bär ute i skogarna inte alls långt från mitt eget hemman.
Dåsade till en stund på planet men vaknade till av en smekande hand på insidan av låret. Maija var pilsk som en löpande fjällämmel och vi tog in på närmsta flygplanstoalett och skred till verket. Hon var verkligen igång och höll nästan på att klippa av mig på hälften med sina bastanta lår. Jag skrek som en gris men hon gav mig bara en örfil och utbrast på knackig engelska: Pilot finish early, don't make same mistake!
torsdag 31 januari 2008
Kåhny Håkanzon går på swingersklubb
Hej,
Jag heter Kåhny Håkanzon och jag lever ett rätt ensamt liv i ett hus tillsammans med Mor min, i Svea Rikes norra regioner.
Jag gillar att gå på dans, favoritbandet Göranz spelar förmodligen norra europas bästa foxtrotbitar, men här om kvällen ville jag prova på något annorlunda i dansväg, det är kanske det som kvigorna går igång på, så jag sökte upp en såndär swingersklubb.
Tog på mig min bästa danskostym och begav mig till lokalen, tydligen privatägd för då jag anlände så visade det sig vara en stuga i grannbyn.
Värdparet tittade lite konstigt på mig när de öppnade dörren och var väldigt undrande till varför jag var ensam. Jag sa inget, dans går man ju på för att träffa någon, utan tog bara ett stort kliv in i farstun.
Visst spelade de musik i lokalen, fast jag trodde att swing hade lite mer takt än vad det lät som och framförallt att dansen utfördes med kläderna på.
Till en början förskräckt såg jag att där fanns bara avklädda par i varje skrymsle av stugan, och vad jag kunde bedöma av den klibbiga luften så hade de varit avklädda ett bra tag.
Fick mig en dans eller två den kvällen, inte som jag hade föreställt mig dock.
Och sannerligen inte först på pucken.
Jag heter Kåhny Håkanzon och jag lever ett rätt ensamt liv i ett hus tillsammans med Mor min, i Svea Rikes norra regioner.
Jag gillar att gå på dans, favoritbandet Göranz spelar förmodligen norra europas bästa foxtrotbitar, men här om kvällen ville jag prova på något annorlunda i dansväg, det är kanske det som kvigorna går igång på, så jag sökte upp en såndär swingersklubb.
Tog på mig min bästa danskostym och begav mig till lokalen, tydligen privatägd för då jag anlände så visade det sig vara en stuga i grannbyn.
Värdparet tittade lite konstigt på mig när de öppnade dörren och var väldigt undrande till varför jag var ensam. Jag sa inget, dans går man ju på för att träffa någon, utan tog bara ett stort kliv in i farstun.
Visst spelade de musik i lokalen, fast jag trodde att swing hade lite mer takt än vad det lät som och framförallt att dansen utfördes med kläderna på.
Till en början förskräckt såg jag att där fanns bara avklädda par i varje skrymsle av stugan, och vad jag kunde bedöma av den klibbiga luften så hade de varit avklädda ett bra tag.
Fick mig en dans eller två den kvällen, inte som jag hade föreställt mig dock.
Och sannerligen inte först på pucken.
måndag 12 november 2007
Kåhny Håkanzon åker till Tyskland
Hej,
Jag heter Kåhny Håkanzon. Här om veckan bestämde jag mig för att åka till Tysklad, mestadels för att söka lyckan på annan ort, då jag på hemmaplan ständigt slutar som puck-tvåa.
Fick först spendera ett par dagar på att förbereda min gamla 240 för resan. Hon är van att bara köra på grusvägar, så E4:an blev lite av en prövning, men med hjälp av Bosse Bildoktor och diverse verktyg från OK visade det sig att det skulle gå bra.
För första gången i mitt liv passerade jag länsgränsen och fick se Umeå, Örnsköldsvik och alla de andra städer som ligger i södra delarna av vårt avlånga land.
Malung var första anhalten på min resa, hemstad till mitt favoritdansband Göranz och allt vad dansband betyder. Körde förbi danslogen där allt började, replokalen där de spelat in sina bästa bitar och var när att köra av vägen då jag fick se deras turnébuss stå parkerad mitt på torget!
Vågade dock inte stanna eftersom jag var i en främmande stad och lokalbefolkningen pratade så konstigt så man knappt förstod. Än värre blev det längre söderöver, det var nästan som ett annat land.
Väl framme i Tyskland, landet där literpriset på öl är lägre än på soppan till ismaskinen, stannade jag vid närmsta bensinmack och parkerade i en lång rad av långtradare för att få lite välbehövlig sömn.
Från lastbilen till vänster om mig stiger plötsligt ut en grann kvinna och in i min bil. Lycka tänkte jag direkt när hon börjar krypa ur sina kläder och in i mina.
Efter fullbordad akt börjar jag tala om att jag är från Sverige och att vi har älgar och sånt romantiskt skit som tyskorna gillar, men hon verkade inte förstå svenska för hon tog bara på sig sina kläder och hoppade över till minivanen som stod till höger om mig. Där ser jag ungefär samma historia upprepa sig som för mig bara för ett tag sedan.
Med slaget redan förlorat, då jag var den näst sista bilen i en rad med 25 lastbilar, bestämde jag mig snabbt för att bege mig hemåt igen...
Jag heter Kåhny Håkanzon. Här om veckan bestämde jag mig för att åka till Tysklad, mestadels för att söka lyckan på annan ort, då jag på hemmaplan ständigt slutar som puck-tvåa.
Fick först spendera ett par dagar på att förbereda min gamla 240 för resan. Hon är van att bara köra på grusvägar, så E4:an blev lite av en prövning, men med hjälp av Bosse Bildoktor och diverse verktyg från OK visade det sig att det skulle gå bra.
För första gången i mitt liv passerade jag länsgränsen och fick se Umeå, Örnsköldsvik och alla de andra städer som ligger i södra delarna av vårt avlånga land.
Malung var första anhalten på min resa, hemstad till mitt favoritdansband Göranz och allt vad dansband betyder. Körde förbi danslogen där allt började, replokalen där de spelat in sina bästa bitar och var när att köra av vägen då jag fick se deras turnébuss stå parkerad mitt på torget!
Vågade dock inte stanna eftersom jag var i en främmande stad och lokalbefolkningen pratade så konstigt så man knappt förstod. Än värre blev det längre söderöver, det var nästan som ett annat land.
Väl framme i Tyskland, landet där literpriset på öl är lägre än på soppan till ismaskinen, stannade jag vid närmsta bensinmack och parkerade i en lång rad av långtradare för att få lite välbehövlig sömn.
Från lastbilen till vänster om mig stiger plötsligt ut en grann kvinna och in i min bil. Lycka tänkte jag direkt när hon börjar krypa ur sina kläder och in i mina.
Efter fullbordad akt börjar jag tala om att jag är från Sverige och att vi har älgar och sånt romantiskt skit som tyskorna gillar, men hon verkade inte förstå svenska för hon tog bara på sig sina kläder och hoppade över till minivanen som stod till höger om mig. Där ser jag ungefär samma historia upprepa sig som för mig bara för ett tag sedan.
Med slaget redan förlorat, då jag var den näst sista bilen i en rad med 25 lastbilar, bestämde jag mig snabbt för att bege mig hemåt igen...
lördag 8 september 2007
Kåhny Håkanzon får skatteåterbäring
Hej,
Jag heter Kåhny Håkanzon. Kåhny har samma uttal som Konny, men när min kära Mor, närsynt och med en begynnande ledgångsreumatism, skulle skriva på mitt födelseattest så blev det som det blev.
Jag måste erkänna att solen inte alltid ler mot mig, det finns dagar då jag funderar om jag någonsin kommer att få vara först på pucken, men förra veckan såg det onekligen ljust ut.
Pojkar -97 hade precis avslutat sin träning, jag var på sista vändan med min Zamboni när Mor kommer haltande, viftandes med ett kuvert i högsta hugg.
Ögonblicket var nästan magiskt när jag öppnade brevet och ser att jag fått 586 svenska riksdaler tillbaka på skatten!
Firade förstås med en färsk dosa ettans bak och en kväll på lokalkrogen, som förövrigt är pizzeria på dagtid, där jag mötte en grann och villig varelse.
Mina förhoppningar om en solskensberättelse grusas dock här, då jag först märker att ingen annan verkar vilja ta steget ut med det lilla livet, gubbarna i baren stirrar bara storögt och skräckslaget på henne.
När väl skruden har fallit förstår jag varför: allt stod inte rätt till där nere på den såkallade "damen".
Inte för att jag är kräsen, det finns ju andra ihåligheter att utforska, men med tanke på minen på gubbarna i baren så kan jag bara anta att jag minst blev puck-tvåa ikväll igen...
Jag heter Kåhny Håkanzon. Kåhny har samma uttal som Konny, men när min kära Mor, närsynt och med en begynnande ledgångsreumatism, skulle skriva på mitt födelseattest så blev det som det blev.
Jag måste erkänna att solen inte alltid ler mot mig, det finns dagar då jag funderar om jag någonsin kommer att få vara först på pucken, men förra veckan såg det onekligen ljust ut.
Pojkar -97 hade precis avslutat sin träning, jag var på sista vändan med min Zamboni när Mor kommer haltande, viftandes med ett kuvert i högsta hugg.
Ögonblicket var nästan magiskt när jag öppnade brevet och ser att jag fått 586 svenska riksdaler tillbaka på skatten!
Firade förstås med en färsk dosa ettans bak och en kväll på lokalkrogen, som förövrigt är pizzeria på dagtid, där jag mötte en grann och villig varelse.
Mina förhoppningar om en solskensberättelse grusas dock här, då jag först märker att ingen annan verkar vilja ta steget ut med det lilla livet, gubbarna i baren stirrar bara storögt och skräckslaget på henne.
När väl skruden har fallit förstår jag varför: allt stod inte rätt till där nere på den såkallade "damen".
Inte för att jag är kräsen, det finns ju andra ihåligheter att utforska, men med tanke på minen på gubbarna i baren så kan jag bara anta att jag minst blev puck-tvåa ikväll igen...
tisdag 28 augusti 2007
Kåhny Håkanzon byter efternamn
Hej,
Jag heter Kåhny Håkanzon, men detta har inte alltid varit mitt efternamn.
Jag hette tidigare Håkansson, men i ett försök att förbättra min image ändrade jag det till Håkanzon för ett och ett halvt år sedan.
Inspirationen till detta kommer från mitt favoritband, Göranz.
Samma vecka som jag fick ändringen godkännd av skatteverket spelade Göranz på logen här i byn och namnbytet verkade ge resultat direkt, även så min nya Eau de Cologne.
Damfrisörskan från grannbyn var på mig som myggen på en skogstjärn, men när jag väl fick komma till så visade det sig än en gång att jag var puck-tvåa. Allt började perfekt, skenet från dansbanan lyste mellan tallarna i dungen och framför mig låg hon naken och ljuvlig.
När så laxen skulle till att leverera så viskar hon, Berit, ömt i mitt öra: Mmmm, du är min andra ikväll.
Jag heter Kåhny Håkanzon, men detta har inte alltid varit mitt efternamn.
Jag hette tidigare Håkansson, men i ett försök att förbättra min image ändrade jag det till Håkanzon för ett och ett halvt år sedan.
Inspirationen till detta kommer från mitt favoritband, Göranz.
Samma vecka som jag fick ändringen godkännd av skatteverket spelade Göranz på logen här i byn och namnbytet verkade ge resultat direkt, även så min nya Eau de Cologne.
Damfrisörskan från grannbyn var på mig som myggen på en skogstjärn, men när jag väl fick komma till så visade det sig än en gång att jag var puck-tvåa. Allt började perfekt, skenet från dansbanan lyste mellan tallarna i dungen och framför mig låg hon naken och ljuvlig.
När så laxen skulle till att leverera så viskar hon, Berit, ömt i mitt öra: Mmmm, du är min andra ikväll.
onsdag 22 augusti 2007
Kåhny Håkanzon och livet som ständig puck-tvåa
Hej,
Jag heter Kåhny Håkanzon, är 32 år gammal och arbetar som ismaskinsförare på byns hockeyrink.
Jag är en hängiven dansbandsfantast som ofta och gärna beger mig flera mil bara för att se mina favoriter, Göranz, spela.
"Där tallskogen aldrig tar slut" tycker jag är en bra bit.
Det händer nångång även att man får lägga armen om midjan på en dam, men målet är alltid detsamma: att få gnugga mus.
Det är inte det att jag inte fått komma till, problemet är att jag hela mitt liv funnit mig vara puck-tvåa.
Det är liksom inte att jag har något emot att damen haft sällskap alldeles nyligt, men den vita sörjan, att ständigt bli kallad för "Sven" eller "Anders" och värmen som uppstår får mig att drömma om att någon gång få vara först.
Jag heter Kåhny Håkanzon, är 32 år gammal och arbetar som ismaskinsförare på byns hockeyrink.
Jag är en hängiven dansbandsfantast som ofta och gärna beger mig flera mil bara för att se mina favoriter, Göranz, spela.
"Där tallskogen aldrig tar slut" tycker jag är en bra bit.
Det händer nångång även att man får lägga armen om midjan på en dam, men målet är alltid detsamma: att få gnugga mus.
Det är inte det att jag inte fått komma till, problemet är att jag hela mitt liv funnit mig vara puck-tvåa.
Det är liksom inte att jag har något emot att damen haft sällskap alldeles nyligt, men den vita sörjan, att ständigt bli kallad för "Sven" eller "Anders" och värmen som uppstår får mig att drömma om att någon gång få vara först.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
