Sveriges hösta och kanske smalaste topp...

Vill börja med att ursäkta mitt bristande bidragande till denna världsomspännande blogg. Då var det gjort!

Äventyret började i en inte alltför avlägsen galax, nån gång under dom tidiga timmarna på dygnen efter en blöt kväll i en stad som vill bli benämnd som Norrbottens hufudstad.
Jag och en kollega, som vi kan kalla John, bestämde oss för att ta en tur ut i fjällen. Detta beslut var ett resultat av för lång semester och arbetsnakomani. Vi planerade in tredagarsturen nån gång mellan att skruva upp hyllor och montera ikeamöbler.
'
När vi senare samma dygn vaknade med huvudvärk kom vi ihåg att "John" hade en fru. Detta medförde att vi var tvungna att vara mer precisa i våran planering och fick ungefär 5kg mer i packningen än vi inledningsvis hade planerat. När det visar sig att hans fru dessutom hade en syster blev vi ytterligare 5kg tyngre. Att dessa damer dessutom var blodsockertörstande vandringsmaskiner visste vi inget om vid detta tillfälle.

Sagt och gjort, efter hyllmonteringen (som nu fastställts till ett datum), satte vi oss i bilen och tog riktning mot det högsta vi kunde hitta. Resan var lång men underlättades av att den evigt kvittrande frun, som dagen före utlovat att hon skulle sjunga alla 5 timmar, var obotligt bakfull och sov hela vägen.
Resan förlängdes dock strax innan Kiruna när det enda som gick att få in på radion var Kirunas lokalradio. Kanalen sände från någonstans lågt nere i ett gruvschakt* där en föråldrad hippie** satt och blandade gubbrock med reggae som inget hört förut, ibland kastade han in reklamen (singular).

Väl framme där vägen tar slut hade vi inget annat val än att dra på oss dom ännu torra kängorna och börja vandra. Solen sken med sin frånvaro. Väl framme vid Nikkalouktastugan som låg ungefär 2 minuter från parkeringen tog vi en kort rast för att mata blodsockervampyrerna. Därefter lyckades vi ta oss ytterligare 1km innan det var dags igen.. Väl uppfyllda med blodsocker så fortsatte vi turen.

Med blosockervapyrerna i täten så fick marschen att oväntat högt tempo och sockret hade satt ett leende på sällskapets ansikten, till skillnad från ansiktsuttrycken som mötte oss på de vandrare, haltare och stylthoppare som var på väg ner från Kebnekaises fjällstation. Jag börjar tvivla på mina egna förutsättningar och funderar på vad en sån där Sherpa kostar per dygn och om det fanns såna i Nikkaloukta. Jag skingrar mina tankar och bestämmer mig istället för att sluta lova saker på fyllan.

Fortsättning följer...***

*Eget antagande
**Eget antagande men mycket troligt
***Cliffhanger

Taklagsfest!

Igår var det Onsdag tror jag att jag är helt säker på...

Jag var i någonstans mellan Boden och inget..
Det enda jag hade att förlita mig på var min systemetkasse...inget annat var säkert! Vi hade samlats ett gäng i en gård på tidigare nämnd plats för en lugn och stillsam pluggkväll.. (jag borde ha anat oråd med tanke på ölen i påsen som jag hade med mig)
Plugget utgick ganska tidigt och pluggkvällen och övergick i enbart kväll.

Man måste ha ett syfte för att dricka öl på en tisdag...onsdag!...söndag? så därför bestämde vi oss för en förebyggande taklagsfest...det stod mellan det och en förebyggande svensexa...men ingen i församlingen borde få gifta sig men vi var säkra på att någon under sin livstid borde nån gång bygga ett tak.

Vi åt middag, bastade, satte upp darttavlor... allt sånt man gör på fest. Därefter övergick kvällen i dartkastning..
Vid sina sinnens fulla bruk kan man tycka att det hade varit lämpligt att använda sig av den tidigare nämnda darttavlan...men icket!
Den fredliga sporten dart blev till ett mindre folkmord där smärta, skadeglädje och BLOD var dom största faktorerna.. som ett folkmord naturligtvis skall innehålla.
Jag borde ha dragit mig ut när jag insåg att jag hade dom tunnaste byxorna...
Istället vaknar jag bakfull på en takstol med en skruvdragare i handen, blodiga kläder och fler kroppsöppningar än vanligt.

Ett halvt tak blev lagt och jag har nu förbrukat halva min taklagsfest..

Palt på Lördag.. då kan väl inget gå fel?

Heminredning och Folkdöd.

Varning till känsliga läsare: Följande text kan innehålla spår av talspråk, punkter, komman och morbida tankegångar.

Ett tidigt känt ”faktum” är att om man hamnar i helvetet kommer man att brinna för evigt. Forskare (läs. Mig) har genom studier nu kommit fram till att man förutom att brinna för evigt kommer man vara tvungen att välja tapeter till en lägenhet med oändligt antal rum, detta med vissa kriterier:
-Tapeterna skall inte vara för ljusa men inte heller för mörka.
-Tapeterna skall enkla men inte utan struktur.
-Rummen skall matcha varandra men man ska känna att man kommer in i ett nytt rum.

Detta forskningsresultat föranleddes av att forskaren (läs mig) i närtid ådrog sig en ny lägenhet (läs. 2:a, 62kvm, Boden). Utdrag ur besiktningsprotokollet:

Vardagsrum: ”Skruvhål i vardagsrumsväggar. Skruvhålen verkar dimensionerade för att kunna förtöja mindre containerfartyg (eget antagande)…”
Hall ”Skadade tapeter i hallen. Djupa revor i tapeten verkar ha uppkommit vid upphetsning av ett större exotiskt rovdjur ur kattfamiljen (eget antagande), dessa rivmärken återfinns på vardagsrumsgolvet bredvid rödvinsfläckarna...”
Kök: ”Mörka fläckar på tapeten i hela köket. Kan vara resultat av experiment med matoljans explosivitet och dess effekt på gul tapet (eget antagande)…”

Min egna subjektiva bedömning är att någon har hållit ett större exotiskt rovdjur ur kattfamiljen fast kedjad i vardagsrummet, rovdjuret har försökt ta sig in i köket via hallen, arbetsklimatet för experimenten med matoljans explosivitet har påverkats och därför har man använt sig av rödvinets lugnande effekt på rovdjuret.

På grund av allt detta fick jag beslutat, till min då stora förtjusning, att jag skulle få omtapetserat i samtliga ovan nämnda rum samt slipning och lackning av golvet i vardagsrummet. Jag blev därpå ombedd att hämta tapetprover på en färghandel i centrala Boden.

När jag senare samma dag står vid disken på färghandeln i stan och frågar efter tapetprover tittat expediten besvärat på mig och hänvisar mig till ett industriområde utanför centrum. Tydligen gick inte tapetproverna att förvara i Boden centrum, detta på grund av utrymmesbrist och att dom skymde solen för Boden centrums 5000 innevånare.

Dagens tips! Är du i behov av att titta på tapetprover bör du beakta detta. Bor du i en etta eller i en bostad där inget rum överstiger 20kvm bör du välja en annan öppen plats att öppna dessa tapetprover på. För att kunna öppna dessa massiva kataloger behöver du en takhöjd på minst 2,5 meter.

Nog om katalogernas storlek… förutom att dom är ENORMA!

Tapetproverna bestod av två kataloger, katalog ett med olika nyanser av kräk, katalog två med psykedeliska mönster som troligen gett upphov till färgerna i katalog ett.
Ungefär vid denna tidpunkt börjar min förtjusning vända till något som mer går att likna vid panikångest.

Teorier börjar födas om sekter bestående av vilsna nyblivna bostadsägare med familjer som sitter i grottor någonstans i Ryssland. Alla ivrigt väntande på det kollektivt självmord om skall ske i samband med publiceringen av 2009 utgåva av tapetprover. Den beslutsångest som kommer att utrota världens befolkning, alla andra, alla som ej är utvalda.

Teorier om hur självmordsoffer lika gärna skulle kunna fraktas i polisens Volvo kombi men istället hämtas med ambulans. Detta med ett enda syfte, att få med sig dödsorsaken (tapetproverna) ut ur den otapetserade lägenheten och med till polisstationen.

Synen av hur glada småbarnsfamiljer flyttar till ny bostad i tron om att ge sina barn en bättre omgivning att växa upp i. Allt resulterande i delad vårdnad och ungdomsanstalter över en katalog med tapetprover.

Med rädsla för detta bläddrar jag snabbt fram tre tapeter i katalogerna.
Det får bli den som påminner om en spya av vaniljglass med lite lakritssås i vardagsrummet, det stod mellan den och den med nyans av lite mer lakritssås.
I hallen får det bli en psykedelisk ur katalog 2 för att få eventuella besökare att vända i ett tidigt skede.
I köket valde jag en bajsbrun med runda ringar av något som blänker, orsaken är fortfarande okänd, kan vara min fascination för saker som blänker.

I min iver över att välja tapeter inser jag att jag faktisk önskade att Katalogerna vore större, ungefär som böcker för barn där man kan lägga dom ner och vika upp en massa häftiga grejer. Tänk att kunna vika upp ett helt rum för att kunna ställa in lite möbler i katalogen eller hänga upp en tavla för att se hur det skulle se ut.
Detta stycke skyller jag på total sinnesförvirring och knark.
Säker samma slutsatser som expediten drog när jag la fram samma idé för honom vid återlämnandet av tapetproverna, kan vara min fascination av saker som blänker...

-"Det blir nog bra!" Utstöter jag och känner hur ångesten och självmordstankarna drar sig tillbaka till dom ostädade delarna av mitt huvud.

Slutsats: Tapetprover, orsak till död, lidande och förintelse på våran planet. Vid tillfällen av omtapetsering, välj att måla en slumpmässigt vald färg ur färghandelns sortiment, i samtliga rum. Fem chockrosa rum är bättre än att finna sig själv i en ambulans hoptryckt under två kataloger tapetprover, känna antydan till likstelhet, snaran skaver mot halsen, likfläckar börjar uppträda och ambulans personal som skrattar åt ditt öde.

Råger över, råger ut!