Biljetterna till way out west släpps 26/1

Bara så att ni är med! Kommer att köpa direkt och hoppas på att man kan fara! Kan bara inte missa Refused. Antagligen deras sista spelning ever.....lite synd att de inte hedrar sin hemstad (Umeå) med ett besök, men det kanske inte finns nog med publik!!

REFUSED ÅTERFÖRENAS!

Stoppa pressarna gör vad ni vill vi ses i sommar på way out west!
REFUSED ÅTERFÖRENAS!
Bekräftas även på deras hemsida! Officialrefused.com
& på Facebook...

Jag känner endorfinet sprider sig i kroppen & idag kommer bli en bra dag!

Apples hemlighet!

Sorry Lars...

.. men det var väl ingen som förväntade sig något annat..

Lanseringen av StarCraft II blir uppskjutet till nästa år

A Thinking Ape’s Critique of Trans-Simianism

The following was taken from a cave wall painting in southern Tunisia more than 300,000 years ago. Fossil evidence suggests that the author was of the species Homo erectus.

To further expound upon the topic of last week’s installment, I will address the more specific claims of Dr. Klomp and his radical theory that has been gaining wider acceptance throughout the community. Once again I would like to thank our readers for sending in your fish bones and boar hides in support of this journalist’s campaign to expose Dr. Klomp’s trans-simianist prattle for what it is: a collection of wishful thoughts out of keeping with any factual evidence.

The term ‘trans-simian’ comes from the shortening of ‘transitional simian,’ a concept Dr. Klomp has developed to describe an individual who is in an evolutionary transition from simian to post-simian, though Klomp himself admits that he is not entirely clear what a true post-simian would be. Characteristics exhibited by a trans-simian include augmentation of one’s natural abilities with ‘tools,’ as well as one’s mental capacities with what has been dubbed ‘culture.’

Klomp’s primary argument rests on what he calls the ‘Quickening,’ an imagined point somewhere in the future when the advancement of ‘culture’ occurs so rapidly that its pace will far exceed that of biological evolution. In his own words,

“There will come a time when within a single generation we will develop one or possibly even two new ideas… Current advancements in the ‘bow’ and ‘arrow’ industries suggest an exponential trend in the expansion of our technological capacities. We are able to perform hunts in a fraction of the time it took our ancestors, thus freeing up valuable time to ’ think ’ of new ideas. In the post-simian world, we may develop into a species that is not only intellectually superior to our current state, but capable of feats beyond the comprehension of a contemporary simian.”

Pardon this author for not holding his breath.

Notice that Klomp cherry-picks discoveries to better support his argument of an exponential growth. It took more than a million years to develop fire and the hand-ax, and yet Klomp believes simply because it took only 2,000 years to develop bows and arrows that new inventions will spring up in even shorter timeframes. This theory is an expansion of ‘Morg’s Law,’ which states that since a sharpened rock can in turn become a chisel to make an even sharper rock, that the sharpness of hand-axes will increase exponentially over the span of tens of thousands of years. While Morg’s Law has so far proven accurate, Klomp can’t escape the reality that there is an upper limit, namely that a rock can only become so sharp. We have already noticed a slight decline in the growth of hand-ax sharpness, but Klomp insists that when the potential of stone axes becomes exhausted, new materials will be discovered to replace the rocks and continue the exponential trend of sharpness. As of the time of this article, however, he has provided no evidence of what these miracle rocks are. Klomp also argues that there will come a time when we will use tools to create other tools, though naturally this is a laughable fiction since there has never been any recorded evidence of a tool making another tool, or even any records for that matter.

Another factor in Klomp’s post-simian world is the development of “abstract thought” that will be aided by

“the ability to store memories and thoughts outside our brains onto physical media, perhaps on flattened tree bark. To achieve this we will have to overcome the problem of turning words, which are sounds, into things we can see, but given current trends this is an engineering issue that will ultimately be resolved. This will be the real catalyst for the Quickening, when the memories of one generation will literally become immortal and then build upon the memories of the next, creating a sort of mass mind that experts in my field are calling “history.” In the post-simian world our era might even be referred to as pre-history.”

Here we see Klomp’s predictions descend from unsupported speculation to sheer fantasy. His recent cave painting, The Quickening is Near, explains in great detail different methods we may employ to transform words into some kind of visible format, but all are incomplete. The simple fact remains that words are sounds, not pictures, and no amount of wishing will change that. Even if such a thing were possible, it is doubtful that many would wish to store their memories externally. This author, for one, would prefer it if his memories stayed in his head and not on some cold, lifeless bark.

The most shocking of Klomp’s predictions, however, is that we apes will have little or no place in the post-simian world.

“As technological progress outpaces biology, new selective pressures will arise that will force our species to evolve mentally and physically beyond what we are now. This is the same trend that gave rise to our own intelligent species, but it will only accelerate in the coming generations. Our new environment increasingly favors higher dexterity and intelligence, and so the true post-simian will not be an ape at all. It will share some similarities with the modern ape, but at the same time possess capacities far beyond our comprehension. The thought capacity of a single post-simian could be greater than the combined brains of every ape in the world.”

More intelligent than an ape? Klomp fails to explain just what a post-ape can think of that we mere mortals cannot. The capacity of the simian mind is already far beyond any animal in the world: We are capable of using speech to let others know where we are, where to sleep and eat, and where to find shelter when it rains. Exactly how fast do we need our brains to be to figure these things out? When will we decide that enough is enough?

Let us assume, for the sake of argument, that such a post-simian future is possible or even probable. Is it really a world we should want to strive for, where our very ape nature is stripped away in the name of efficiency? Technologies such as the bow and arrow already desimianize the act of hunting. While our ancestors were able to experience the pure ape feeling of clubbing an animal to death with a rock, we are left with the cold, sterilized bow that kills cleanly and quickly from a safe distance. This separation from basic daily activities is a slippery slope. What would happen if we no longer had to gather fruits and nuts, and they simply grew wherever we wanted them, or had drinking water flow right to our feet instead of wandering in search of streams for days? These seeming conveniences would rob us of what it means to be an ape.

Klomp predicts that through a technology called ‘hygiene’ we could extend the simian lifespan well into the late 20s or possibly 30s. What exactly will the post-simian do with all that time? Do we really want to live in a society populated by geriatric 26- year- olds? In living so long and spending so much time ‘thinking,’ do we not also run the risk of becoming a cold, passionless race incapable of experiencing our two emotions (fear and not fear)? How much of our simianity are we willing to sacrifice for this notion of progress?

Rest assured that while Klomp may have accru ed a recent following, there is no reality to his fantastic claims. What is concerning is the increasing number of young apes spending less time clubbing animals and more time ‘inventing,’ ‘thinking’ and ‘creating,’ none of which contribute to the preservation of the simian way of life. These sorts of fads come and go, however, and this author is confident that in a short while everyone will have forgotten about Klomp and the notion of being anything more than an ape.”

-Thog

Professor of Finding an Animal and then Killing It,

The University of the Woods

—Translated by Aaron Diaz

Skåne equals kvart-i-tre ragg

Onödig fakta

I snooker får man tydligen sänka 2 röda bollar i en stöt...

Bockarna Bruce

Läste något så sjukt roligt och även lärorikt i Världsbladet här om dagen att det måste postas in här, nämligen Bockarna Bruce översatt till Pitemålet.

Bockarna Bruce
Fri översättning av Ronald Zerpe

Hä var´n gang trij bockom som häjte Bruce. En grann da´ ging bocka oppför en knabb. Döm leite ätt na grönt saftigt gräs att ita så att döm skull vaL feit å grann. Ätt´n stand kom bocka fram del'n bäck. Opa annarsijda bäcken låg'e en grann djääL. Å opa den djäLa fanch'e de gröneste å saftigaste gräs döm nanschtin hadd sitt. Över bäcken gick'e en gammeLtrebråo å under bråon bådd'e e leitt å ilakt tröll. Vorenda gang trölle hooL att nagen gick opa brånn, hoppe'ne fram å schluke haNsom försökt att gå förbij.Bocka våor mötje rädd för trölle. Men döm ijvese att få ita borte grönsaftigrääse opa djäLa opa annar sijda bäcken.

Ätt'n stand saa minschtbocken att han skull försök att gå över bråon. Tripp trapp tripp trapp let'e frå minschtbockens kLöjvom när'n gick uut opa gammeLtrebrånn. Fram kom nö leidhuwude opa trölle. Han var så hemskanch leid att minschtbocken nästan swijme för att'n var rädd.
- Vem järe som tripp-trapp opa brånn menn, öuLe trölle.
Lellbocken saa vä en önkli råist. - Hä jär bara jeg, minschtbocken. I sko bara gå ope djäLa å eta mä feit.
- Nö kåm I å iit opp dä, öuLe trölle.
- Iit et opp mää, sa minschtbocken. - I jär ålldeles för litn å mager. Vänt deles nesta bock kåm. Han jär mötje feitare än mä.
- Nåja, sprint iväg då, saa trölle, - I sko vent deles nesta bocken kåm.
Därför kond minschtbocken fortsätt opa brånn å ut opa djäLa för att eta bårte saftigrääse.

Då velld millabocken försök gå över brånn. KLipp kLapp kLipp kLapp let'e frå millabocken när han gick ut opa gammeLtrebråon. Fram kom nö leidskålln bårte trölle. Han var så hemskaNs leid att millabocken nestan schwijme för att'n var rädd.
- Vem jär'e som kLipp-kLapp opa bråon menn, öuLe trölle.
Millabocken saa vä en gaNska mjuk råist.
- Hä jär bara jeg, millabocken. I sko bara gå ope djäLa å eta mä fäit.
- Nö kåm I å et opp dä, öuLe trölle. - Nää, it et opp mä, saa millabocken vä gaNska mjuk råist. - I jär et så stor å feit. Vänt deles tredebocken kåm. Han jär mötje feitare än mä.
- Nåja, sprint iväg då, saa trölle, - I sko vent deles nesta bocken kåm.
Därför kond åkså millabocken fortsätt opa bråon å uut opa djäLa för att eta bårte saftigrääse.

Dell sist komm eldstbocken å velld försök gå över bråon. Han var'n mötje stor bock. Stjägge var langt å hornna våor nestan fullt utvoxe.
KLåpp bang kLåpp bang KLåpp bang kLåpp bang, let'e frå kLöjven bårte störstbocken opa gammeLtrebråon. Fram komm leidskålln bårte trölle. Han var så hemskaNs leid att störstbocken nestan schwijme bårte han var rädd. Men han vijse ne et. Han stampe bara haLare vä klöjven.
KLåpp bang kLåpp bang KLåpp bang kLåpp bang!
- Vem jär'e som kLåpp å bang opa bråon menn, öuLe trölle.
Råista bårte störstbocken var både haLare å skrövLigare än opa trölle.
- Hä jär jeg, störstbocken, böuLe'n.
- Nö kom I å it opp dä, röuLe trölle.
- Nää dö, hä djär et lönnt för då kom I å stång iheL dä, böuLe störstbocken.
Å så stampe'n vä klöjven ännu haLare. TRIPP TRAPP TRIPP TRAPP BANG BANG BANG BANG! Å trölle opp, å störstbocken stånge trölle vä storhornna sijn. Trölle foll bårta bråon rätt ne ine bäcken. Trölle foll vä huwude före ötaför höLja. Hä vart e hemskaNsch pLask å så kom et trölle opp na meir. Så vart'e fäLat vä ilaktrölle.
Seda dess kond fåLke gå över bråon ötan att våra engschli. Aldrig meir skull leidtrölle steck fram huvude å roit. - Vem jär'e som gå opa bråon menn? Seda levd bocka löckLit op djäLa. Döm ååt bårte grönsaftigrääse å vort både tjock å feit å gLåda.

Nintendo spel!

Okej hittade gamla Nintedospel som man lirar över nätet.
Upplev gamla klasiker som The Legend of Zelda, Super Mario Bruse och Bubble bobbel med flera!
HÄR

EFRAIM!

JAAAA ÄNTLIGEN SÅ ÄR DEN ÅTER FUNNEN!
GIRAFFEN EFRAIM ÄR TILLBAKA!

Laddas enklast HÄR

Di ja blo 3!

Dags att köpa hem ett par nya möss, göra övningar för att stärka upp pekfingret och sedan bara vänta.

Länk till Diablo III @ Blizzard

Tyst!

Nä nu har det varit alldeles för Tyst här för länge lev å må!

Från ett soligt Göteborg!

Heminredning och Folkdöd.

Varning till känsliga läsare: Följande text kan innehålla spår av talspråk, punkter, komman och morbida tankegångar.

Ett tidigt känt ”faktum” är att om man hamnar i helvetet kommer man att brinna för evigt. Forskare (läs. Mig) har genom studier nu kommit fram till att man förutom att brinna för evigt kommer man vara tvungen att välja tapeter till en lägenhet med oändligt antal rum, detta med vissa kriterier:
-Tapeterna skall inte vara för ljusa men inte heller för mörka.
-Tapeterna skall enkla men inte utan struktur.
-Rummen skall matcha varandra men man ska känna att man kommer in i ett nytt rum.

Detta forskningsresultat föranleddes av att forskaren (läs mig) i närtid ådrog sig en ny lägenhet (läs. 2:a, 62kvm, Boden). Utdrag ur besiktningsprotokollet:

Vardagsrum: ”Skruvhål i vardagsrumsväggar. Skruvhålen verkar dimensionerade för att kunna förtöja mindre containerfartyg (eget antagande)…”
Hall ”Skadade tapeter i hallen. Djupa revor i tapeten verkar ha uppkommit vid upphetsning av ett större exotiskt rovdjur ur kattfamiljen (eget antagande), dessa rivmärken återfinns på vardagsrumsgolvet bredvid rödvinsfläckarna...”
Kök: ”Mörka fläckar på tapeten i hela köket. Kan vara resultat av experiment med matoljans explosivitet och dess effekt på gul tapet (eget antagande)…”

Min egna subjektiva bedömning är att någon har hållit ett större exotiskt rovdjur ur kattfamiljen fast kedjad i vardagsrummet, rovdjuret har försökt ta sig in i köket via hallen, arbetsklimatet för experimenten med matoljans explosivitet har påverkats och därför har man använt sig av rödvinets lugnande effekt på rovdjuret.

På grund av allt detta fick jag beslutat, till min då stora förtjusning, att jag skulle få omtapetserat i samtliga ovan nämnda rum samt slipning och lackning av golvet i vardagsrummet. Jag blev därpå ombedd att hämta tapetprover på en färghandel i centrala Boden.

När jag senare samma dag står vid disken på färghandeln i stan och frågar efter tapetprover tittat expediten besvärat på mig och hänvisar mig till ett industriområde utanför centrum. Tydligen gick inte tapetproverna att förvara i Boden centrum, detta på grund av utrymmesbrist och att dom skymde solen för Boden centrums 5000 innevånare.

Dagens tips! Är du i behov av att titta på tapetprover bör du beakta detta. Bor du i en etta eller i en bostad där inget rum överstiger 20kvm bör du välja en annan öppen plats att öppna dessa tapetprover på. För att kunna öppna dessa massiva kataloger behöver du en takhöjd på minst 2,5 meter.

Nog om katalogernas storlek… förutom att dom är ENORMA!

Tapetproverna bestod av två kataloger, katalog ett med olika nyanser av kräk, katalog två med psykedeliska mönster som troligen gett upphov till färgerna i katalog ett.
Ungefär vid denna tidpunkt börjar min förtjusning vända till något som mer går att likna vid panikångest.

Teorier börjar födas om sekter bestående av vilsna nyblivna bostadsägare med familjer som sitter i grottor någonstans i Ryssland. Alla ivrigt väntande på det kollektivt självmord om skall ske i samband med publiceringen av 2009 utgåva av tapetprover. Den beslutsångest som kommer att utrota världens befolkning, alla andra, alla som ej är utvalda.

Teorier om hur självmordsoffer lika gärna skulle kunna fraktas i polisens Volvo kombi men istället hämtas med ambulans. Detta med ett enda syfte, att få med sig dödsorsaken (tapetproverna) ut ur den otapetserade lägenheten och med till polisstationen.

Synen av hur glada småbarnsfamiljer flyttar till ny bostad i tron om att ge sina barn en bättre omgivning att växa upp i. Allt resulterande i delad vårdnad och ungdomsanstalter över en katalog med tapetprover.

Med rädsla för detta bläddrar jag snabbt fram tre tapeter i katalogerna.
Det får bli den som påminner om en spya av vaniljglass med lite lakritssås i vardagsrummet, det stod mellan den och den med nyans av lite mer lakritssås.
I hallen får det bli en psykedelisk ur katalog 2 för att få eventuella besökare att vända i ett tidigt skede.
I köket valde jag en bajsbrun med runda ringar av något som blänker, orsaken är fortfarande okänd, kan vara min fascination för saker som blänker.

I min iver över att välja tapeter inser jag att jag faktisk önskade att Katalogerna vore större, ungefär som böcker för barn där man kan lägga dom ner och vika upp en massa häftiga grejer. Tänk att kunna vika upp ett helt rum för att kunna ställa in lite möbler i katalogen eller hänga upp en tavla för att se hur det skulle se ut.
Detta stycke skyller jag på total sinnesförvirring och knark.
Säker samma slutsatser som expediten drog när jag la fram samma idé för honom vid återlämnandet av tapetproverna, kan vara min fascination av saker som blänker...

-"Det blir nog bra!" Utstöter jag och känner hur ångesten och självmordstankarna drar sig tillbaka till dom ostädade delarna av mitt huvud.

Slutsats: Tapetprover, orsak till död, lidande och förintelse på våran planet. Vid tillfällen av omtapetsering, välj att måla en slumpmässigt vald färg ur färghandelns sortiment, i samtliga rum. Fem chockrosa rum är bättre än att finna sig själv i en ambulans hoptryckt under två kataloger tapetprover, känna antydan till likstelhet, snaran skaver mot halsen, likfläckar börjar uppträda och ambulans personal som skrattar åt ditt öde.

Råger över, råger ut!