Ytterligare en dag till i det helvete som kallas livet. Man framhärdar, inte för att man tror att det finns något ljus i den fuktiga mörka tunnel som kallas livet, utan därför att man inte har modet att göra slut denna fars. Utanför fönstret skyms den gråa himlen av de, om möjligt än gråare husfasaderna. Tur att de döda blommorna och smutsen blockerar det mesta av det som en gång skulle ha kunnat kallas en utsikt. Staden är grå och död, inlindad i höstmörkrets barmhärtiga skuggor. Nästan som att staden inte orkar se sig själv och tar tillflykt till mörkret.
Tänder en cigarett och slänger en blick på den slitna kalendern på väggen, den en gång vackra och färglada bilden av en kvinna stirrar tillbaka på mig med döda ögon. Dagens datum innehåller en slarvigt gjord anteckning, Ett möte jag helst skulle slippa. Men är det en sak som jag lärt mig under detta så kallade liv, så är det en sak. Du kommer inte undan, nånsin.
/To be continued
2 kommentarer:
Jag vill veta när filmen kommer...?
Men är all denna inbyggda ångest för att du inte fick träffa Weronika i helgen?
Skicka en kommentar