I helgen som var tog jag ett djärvt beslut. Efter många år som en riktig dansbander har jag insett att det inte direkt ger några kvalitetsbrudar. Efter ett besök till bokbussen här i byn fann jag ett nypressat exemplar av Rock Magazine där orkestern Mötley Crüe, iklädda snävt åtsittande läderbyxor och trasiga linnen var överösta av lättklädda damer.
Ryktet i byn säger att Pite Dansar och Ler är Sveriges fräckaste festival där landets alla rockbrudar vistas. Iallafall om man ska tro killarna med EPA-traktorer på byn.
Jag beslutade mig därför att åka till storstan Pite, checkade in på Pite Havsbad där jag så många gånger tidigare varit och dansat till Göranz. Men tiden med Göranz har jag lämnat bakom mig för att istället förvandla mig själv till en äkta rocker.
Hade med mig mina hårdaste kläder och tog ettans buss in till stan. I höjd med Munksund stiger en gudinna på bussen. Denna jungfru utav skönhet, en skönhet jag aldrig förr beskådat, hade likt jag själv klätt sig i riktiga rockkläder. Jag tog genast lärdom av rockstar-stilen och gjorde allt för att fjättra denna ungmö, jag spelade svår, rökte en cigg (min första någonsin) och drog min grovaste svordom: Till slut gav hon med sig.
Med armen om henne äntrade vi festivalområdet. Jag hade aldrig sett så mycket folk tidigare men var tvungen att dölja min entusiasm för att behålla lugnet och damen.
Cool som jag ville vara hörde jag hård musik från ett öltält. Jag styrde dit och satt in all min kraft för att övertyga henne om min rockstil. VI drack en öl, sen gick vi till dansgolvet där jag rörde alla kroppsdelar jag kunde, som jag sett dom gör på SVT 1. Musiken var inte direkt Göranz, dom skrek om mord och hemskheter, på engelska dessutom, det var det vedervärdigaste jag hört!
Tillslut hörde jag inte mina egna tankar och var tvungen att ett diskret sätt ta mig därifrån. Då hörde jag en annan orkester som spelade en bit bort, det lät som rock så jag slet tag i min dam och drog med henne ut från tältet. Halvvägs fram till dansgolvet känner jag dock att kvinnan som springer bakom mig plötsligt drar mig till vänster mot bajamajorna. Tvekar först men ser glimten i hennes ögon och följer med in.
Har aldrig varit med om sådan njutning förut, men jag måste säga att jag redan då var förvånad hur en sådan ungmö kunde vara såpass utvidgad som hon var. Svaret kom inte långt sendare när vi lämnat bajamajorna bakom oss:
Nu måste jag åka hem, sa hon. Jag hamnade på bortamatch i Munksund igår, sångaren samt basisten i DLK tog nästan kol på mig fram till jag äntligen kom med bussen in till stan.
Nu en vecka hemkommen efter helvetesfestivalen känner jag mig djupt kränkt av arg musik, överberusade storstadsbor och att än en gång varit pucktvåa.
1 kommentar:
Inte lätt K.H lider faktiskt lite med dig att vara "puck Tvåa" kan ju inte vara kul.
Att ditt liv som Rocker inte gick hem kunde jag nog sagt från början man ska hålla sig till sådant man kan och bara sväva ut lite lagomt...
Så nästa gång gå på dansband men prova en ny parfym tillexempel så kanske det ger resultat.
Jag tror det ligger mer på din nivå än att bli en rocker.
Mvh Johan
Skicka en kommentar